Efter att Thanos gjorde precis som han sade, knäppt med fingrarna och därmed utplånade hälften av allt liv på jorden går många överlevande in i en kollektiv depression och samhällsstrukturen faller samman. Avengersgruppen vacklar i fundamenten och lider av existentiell ångest. Barton har sedan länge valt en egen väg och härjar nu som en laglös mördarmaskin likt en herrelös samuraj, en Ronin, i Tokyo, Japan. Black Widow leder det som återstår av hämnarna men är samtidigt den som tagit förlusten hårdast. En överraskande händelse fem år efter tragedin blir den öppning våra kvarvarande hjältar behöver för att få framtidstron tillbaka. En till synes helt slumpvis händelse låter Antman komma tillbaka från kvantdimensionen, där han varit ”fast” sedan Thanos slumpvisa eliminering drabbat Hope van Dyne alias the Wasp.
Thanos ser sig som en rättfärdig man som axlat det tunga ansvaret att skapa balans i kosmos genom att lösa vår tids största utmaning, överbefolkningen. Efter att framgångsrikt genomfört detta pensionerar han sig, ensam och isolerad på en paradisliknande planet. Antmans, på gränsen till barnsliga entusiasm, irriterar Tony Stark till vansinne men ger slutligen Avengers en andra chans.
Med långfilmen Avengers Endgame, på över tre timmar, avslutar Marvel en fantastisk resa som pågått i över tio år och omfattar otroliga drygt 20 hjältefilmer. Endgame hade premiär 24 april. Filmen är den andra och sista delen av slutet som började med Infinity War 2018 där alla hjältar sammanstrålade för första gången. För att lyckas hålla intresset uppe för ett sådant här långsiktigt och unikt projekt som sträckt sig över ett helt decennium krävs det något extra. Vi måste komma våra hjältar in på livet, vilket Marvel lyckats med.
Det intressanta med dagens mänskliga superhjältar är att det inte längre är en självklarhet att utföra hjältedåd. I filmen har Tony Stark dragit sig tillbaka och rotat sig med Potts och bildat familj och vill inte till något pris riskera detta. Han tackar nej till förfrågan om att fem år efter tragedin komma tillbaka. Avengersteamet saknar honom men respekterar hans fria vilja. Många paralleller finns till detta där tidigare till exempel Bruce Wayne stängt butiken för Batman. I filmen Captain Marvel, med premiär bara dryga månaden innan Endgame, tackar t.ex. Carol Danvers rotepartner först nej till ett riskabelt uppdrag men accepterar det så småningom. Då är hon en vanlig sårbar människa och mamma men utför ett hjältemodigt uppdrag. Till skillnad från agent Coulson och Maria Hill som liksom Nick Fury är anställda och avlönade från S.H.I.E.L.D är Avengersteamet Fury samlar bestående av just personer som av fri vilja väljer att hjälpa till i svåra stunder. Black Widow, Hawkeye och Falcon är alla vältränade yrkesmän med anställningsavtal medan Ironman är intelligent och stenrik och rycker in på konsultbasis. Just Tony Stark har där en intressant särställning som liksom Bruce Wayne har som unik egenskap att vara ekonomiskt oberoende, det vill säga Superrika.
Vissa superhjältar har å andra sidan så starka superkrafter och odödlighet att det skulle te sig löjligt att behöva samarbeta med vanliga människor. Detta är fiffigt löst med hjälp av inbyggda svagheter såsom känslighet för kryptonit för superman eller begränsningar i tillgänglighet för Captain Marvel som i filmen förklarar det med att ”ni är inte den enda planeten med problem” Den mest mänskliga svagheten dessa starka superhjältar delar finns inom dom såsom tvivel och ånger. Ingen Superhjälte är då starkare än sitt sociala nätverk och söker ofta tröst och förlåtelse i famnen på mamma. Asaguden Thor visar sig i Endgame från en väldigt mänsklig sida i detta fallet, där posttraumatisk stress har fått honom att förfalla djupt. Samtidigt gör Thor efter ett sista hjältemodigt slag ett modigt beslut och som han då säger ”för första gången på 1000 år ligger inte vägen utstakad för mig”.
Ett sista slag är också vad som avslutar Marvels fantastiska resa när Thanos bestämt sig för att inte bara utplåna hälften av allt liv på jorden utan allt liv i universum, för att börja om från noll, likt skapelseberättelsen. Aldrig har så mycket stått på spel som nu. Thanos invasionsstyrka har heller aldrig varit större och mer skräckinjagande än nu när han sätter in allt han har. Det som våra superhjältar tidigare ställts inför känns plötslig som en barnlek jämfört med detta och förintelsen känns oundviklig. Himlen mörknar bokstavligt av Thanos alla landstigningsskepp och det är knäpptyst i salongen när en sargad och decimerad skara med Captain Amerika i spetsen bereder sig på att möta sin egen undergång.
Text och bild: Per-Olof Rhodin(c)
